Det här valet har kommit att handla mycket om jobben, med all rätt. Men en fråga som förtjänar mer uppmärksamhet är utrikespolitiken. Sveriges goda internationella anseende är väl värt att vårda för att vi ska kunna vara inflytelserika i viktiga globala frågor. I och med EU-ordförandeskapet som Reinfeldt och regeringen klarade av galant har vi nu en värdefull roll på världskartan. På den vägen vill Moderaterna fortsätta.

De tre vänsterpartierna gick tidigare ut med ett gemensamt krav på att USA ska lämna alla sina millitärbaser de har runt om i världen. Det är inte lite radikalt. Omvärlden kröker sig till ett frågetecken som svar på det naiva kravet. Ett fåtal svaga röster skriker sig däremot hesa i jubel åt förslaget. Däribland den kommunistiska diktaturen Nordkorea. Genast ställdes Mona Sahlin mot väggen för att förklara utspelet. I vanlig god ordning började hon tillsammans med Urban Ahlin dementera och förklara hur man egentligen menat.

Vad vi har här är ännu ett exempel på vilket tvångsäktenskap de tre vänsterpartiernas samarbete egentligen är. Att USA ska lämna sina millitärbaser är knappast ett socialdemokratiskt förslag utan ett förslag från Lars Ohly. Oenigheten är så uppenbar att det inte är roligt längre.

Fram tills valdagen kommer vi få se mängder av den här typen av utspel, vänsterexperimentet kräver det ena och det andra, och dagen efter får Sahlin gå ut och förklara hur man egentligen menat. Nyligen kunde vi också se det här i SVT:s ”Utfrågningen” när Mona i live-TV fick kompletera ett redan färdigt förslag.

Alliansen har redan presenterat sitt gemensamma valmanifest och därtill gjort gemensamma utspel om det man kommit överens om. Det handlar om ett allianssamarbete mot ett rödgrönt tvångsäktenskap.

Den 19:e september kommer ett tydligt alliansalternativ stå mot en vänster som använt valrörelsen till att dementera, förklara och trassla sig ur de överenskommelser man påstått sig ha slutit.

Imorgon sparkas terminen igång för många av Uppsalas studenter. Flera börjar nu till hösten program och masterutbildningar som kommer att pågå i flera år. Dessa elever är en viktig tillgång för vårt samhälle. De har bestämt sig för att lägga flera år av sin tid för att utbilda sig och ska då självklart få lön för mödan.

Från de tre vänsterpartierna kommer nya bud hela tiden, vi har Lars Ohly som menar att alla som tjänar 25 000  kr eller mer är höginkomsttagare och ska straffbeskattas extra, vi har Maria Wetterstrand som menar att gränsen för vem som är höginkomsttagare går vid 40 000 och mitt emellan Mona Sahlin som inte vet vem som ska straffbeskattas mest.

Det måste löna sig att lägga flera år av sitt liv på att utbilda sig. Den som står inför beslutet att ta flera års csnlån måste veta att den kommer få lön för mödan.

Alliansen vill fortsätta att sänka skatten för alla som arbetar. Vi vill att Sveriges unga även i fortsättningen ska välja att utbilda sig och arbeta hårt för att få ett bra jobb. Men vägen dit går inte via straffbeskattning.

I dag presenterade Alliansregeringen sitt gemensamma valmanifest, Jobbmanifestet. Tillsammans levererar de fyra allianspartierna en gemensam politik som sätter jobben främst, som tar ansvar för ekonomin, som håller ihop Sverige, som rustar oss med kunskap och som utvecklar välfärden. Jobbmanifestet tar sin utgångspunkt i Alliansens gemensamma värderingar om frihet, ansvar och rättvisa. Det täcker in alla politikområden från jobb, företagande och utbildning till infrastruktur, klimat och kultur och det är med dessa klara besked och med en vilja att söka breda lösningar som kan samla Sverige för framtiden som vi gemensamt söker väljarnas förtroende.

Mot detta står en rödgrön röra som är allt annat än enig. Mona Sahlin och hennes vänsterkompisar är ännu inte överens i de mest centrala politiska frågorna och det saknas fortfarande besked om den ekonomiska politiken, om vilka skatter de vill höja, om rättspolitiken, om försvarspolitiken, om utrikespolitiken…ja listan kan göras näst intill oändlig. Det mest uppseendeväckande är att vi idag inte vet vad vänsterexperimentet vill göra med den svenska ekonomin och hur de ska finansiera alla sina löften om mer av allt till alla. En inte helt vild gissning är att Thomas Östros vill starta sedelpressarna – vilket är exakt den oansvariga politik som har knuffat Grekland, Spanien, Portugal och Storbritannien över ruinens brant.

Det vi dock aldrig får glömma är att de som drabbas absolut hårdast av en slarvig och oansvarig ekonomisk politik är de mest utsatta – de som bäst behöver en väl fungerande barnomsorg, skola eller sjukvård och de som är beroende av att trygghetssystemen fungerar vid sjukdom eller arbetslöshet. Det är mot dessa som den rödgröna rörans oenighet och ekonomiska experiment riskerar att slå som hårdast och det är därför vi behöver Anders Borg som finansminister.

De tre vänsterpartierna väljer att spela med Sveriges och allas vår framtid som insats i valrörelsen. Fredrik Reinfeldt är dock mycket tydlig med sitt besked till väljarna: Alliansregeringen kommer aldrig att kompromissa med ansvaret för de offentliga finanserna – och vi sätter jobben och framtiden främst!

Idag anklagar Mona Sahlin Alliansen för att inte vilja tala om miljön. Detta får en oväntad vändning då Alliansens miljöminister Andreas Carlgren genast debattutmanar Mona Sahlin om miljöpolitiken. Han påpekar också att Miljöpartiet tackat nej till tidigare debatter. Nu får vi se vem det är som mörkar och väljer att inte tala om miljön.

Faktumet att, som vi tidigare nämnde, till och med miljöpartister kommer att rösta och kampanja för Alliansen, ger en viss indikation på vilken sida det är som gärna gömmer sin miljöpolitik.

Expressen

Idag gick Gröna för Alliansen ut med att de inte bara stödjer Alliansen i Botkyrka kommun utan också stödjer Alliansen i riksdagsvalet.

För de som inte känner till det så fick miljöpartister i Botkyrka nog av partiets samarbete med de rödgröna i kommunen. De anser att Alliansen har mycket bättre miljöpolitik och började därför kampanja för Alliansen i Botkyrka. De kallar sig numera för Gröna för Alliansen.

De uppmuntrar och stödjer nu miljöpartister runt om i Sverige till att gå emot partipiskan och säga nej till det rödgröna samarbetet, som är en katastrof för miljön.

Till och me miljöpartister röstar på Alliansen, gör det du med.

Miljöpartiet visar nu mer och mer att man har anslutit sig till vänsterpartiets syn på skattebetalarnas pengar. Har man inget att lägga dem på så hittar man på något nytt.
Miljöpartiet tog idag socialdemokraternas förslag om butlers i tunnelbanan ett steg längre då man föreslog att man skulle införa clowner på Sveriges ålderdomshem. Det handlar om att satsa på kulturella uppelvelser för våra äldre.

Här visar miljöpartiet dels att man är bredd att leka bort våra skattepengar på flummiga förslag och clownkonster men också att man totalt struntar i de äldre som påtalat problem inom äldrevården idag. Det kan handla om att vården inte är tillräkligt bra, att köerna är långa eller att maten på äldreboendet är enformig. Att säga till dem som upplever de åvan nämnda problemen att man vill satsa pengarna på clownkonster är ett rent hån och kan inte annat än tolkas som en skymf mot våra äldre och de problem de tvingas tampas med i sin vardag.

Alliansen har under mandatperioden gjort stora satsningar på ökad valfrihet inom vården och dessutom satsat på att säkerhetställa kvalitén i välfärden.
Clowner må vara roliga, men de kortar inga köer och botar inga sjukdommar. En röst på Moderaterna är en röst för fortsatt utveckling av vården, vailfriheten och kvalitén.

Att Socialdemokraterna och de andra vänsterpartierna vill backa tiden fyra år har det varit tydliga med länge. Här om dagen tog dock socialdemokraterna i Uppsala steget längre. På UNT debatt förklarade man att man inte nöjer sig med fyra år utan vill gå tillbaks 57 år!

I artikeln försöker man angripa den borgerliga alliansen för att ha misskött ekonomin, men i och med att kommunens ekonomi är god kör man istället på att det spenderats för lite pengar på allt. Som de skriver i artikeln så lämnade socialdemokraterna 2006 efter sig en redig kassa som de nu anser att kommunen borde spenderat.

Det finns en anledning till att Sverige är bäst rankat i Europa när det gäller hanteringen av finanskrisen och det finns en anledning till att Uppsala kommun har god ekonomi, det handlar om ansvar i såväl dåliga som goda tider.

”Att investera i teater, dans, musik och eget skapande är att investera i en fantasins och intellektets infrastruktur” . Det handlar om gratis muséentre, samt bidrag, bidrag och åter mer bidrag till allt som Socialdemokraterna anser vara god kultur och en del av ”fantasins och intellektets infrastruktur”.

Det slutgiltiga beviset för att socialdemokraterna kommer att köra kommunens ekonomi i botten är deras planerade spårvagnsprojekt. Spårvagnarna togs bort från Uppsala för 57 år sen och nu vill socialdemokraterna bygga tillbaks dem för miljontals kronor per kilometer.

Alliansen har tagit Uppsala genom krisen och samtidigt kunnat göra satsningar inom välfärden. Den 19:e september blir ett tydligt vägval fyra år framåt eller 57 år bakåt!

Den 16 augusti hade ung allians Uppsala sin valupptakt. Det var inte bara ett startskott på en gemensam valrörelse i Uppsala utan också ett styrkebesked från alliansens ungdomsförbund. Alliansen har hållit ihop hela mandatperioden och går nu till val med gemensamma förslag inför de fyra år som kommer. Från de fyra ungdomsförbundens sida har man nu för första gången till fullo gått samman i ett ung allians samarbete.

Från vänsterpartiernas sida möts man istället av splittring. SSU lovar gratis kollektivtrafik i hela Uppsala, ung vänster vill förbjuda friskolor och Grön ungdom vill ta bort våra köpcentrum.

Inför valet den 19:e september kommer kampen om de unga väljarna bli hård. Mot en enad ung allians står tre splittrade vänsterförbund.

Vi kommer att ge Uppsalas unga ett tydligt alternativ, vad vänsterpartierna kommer att ge är det fortfarande ingen som riktigt vet!

Sverige har väldens äldsta filmcensur och i dag måste all film som skall ska visas på landets biografer granska av Statens biografbyrå. All film som ska visas på bio måste alltså först granskas och godkännas av en myndighet. Att staten ska godkänna vad befolkningen ska få se – och vad de inte ska får se – är dock något som vanligtvis förknippas med länder med tveksamma demokratiska ideal.

Det är därför glädjande att Alliansregeringen har sett till att filmcensuren för vuxna ska avskaffas från och med 1 januari 2011. Samtidigt avvecklas censurmyndigheten. Film avsedd att visas för unga, under 15 år, kommer dock fortfarande att granskas av Medierådet och vi har sett till att regelverk och insatser nu koncentreras på att stärka barn och unga i dagens medieverklighet. Filmer som distributören väljer att inte låta granska blir alltså tillåtna och får automatiskt åldersgränsen 15 år.

Historiskt har Moderaterna arbetat hårt för att minska statens kontroll av media och segrar vi tidigare har vunnit är avskaffandet av de statliga radio- och tv-monopolen. Vi vill även se att presstödet avvecklas, för att befria pressen från politisk klåfingrighet. Avskaffandet av filmcensuren innebär nu att även möjligheten att på förhand förbjuda att hela filmer, eller delar av filmer, visas offentligt upphör. Nu får vuxna människor i stället friheten att själva välja vad de vill se. Det är inte en dag för sent.

En viktig del av den moderata rättstrygghetspolitiken handlar om att göra det svårare och mindre lönsamt att ägna sig åt brottslighet. En lika viktig del är att samtidigt göra det lättare och mer lönsamt hitta ett jobb. Risken att någon ska välja en kriminell karriär är naturligtvis mycket större om man också uppfattar det som ens enda möjliga karriär. Detta är ytterligare en anledning till varför regeringens arbetslinje är viktig för Sverige. För möjligheten att hitta ett jobb och egen försörjning är tillgången till kvalitativ grund- och gymnasieskola avgörande. Skolan måste också erbjuda olika typer av inriktning och pedagogik, så att ingen slås ut för att skolan inte passar deras behov. På så sätt hänger Alliansens och moderaternas politik ihop och skapar förutsättningar för en långsiktig och hållbar utveckling mot minskad brottslighet och tryggare gator.